• Av Vibeke Pålhaugen
• Skriven 09/29 2015 kl 09:43 -

Vad får det kosta att chefen ska må bra?

Förr i tiden mådde en och annan chef inte riktigt bra. Idag mår ”alla” dåligt. Historisk har chefsjobbet varit bästa ”preventivmedlet” mot arbetsrelaterad psykisk ohälsa (depression, ångest, utmattningssyndrom samt andra stressrelaterade diagnoser). Den makt och meningsfullhet som kom med chefsuppdraget vägde upp för höga krav från alla håll, oro och bekymmer samt en allmänt jäktig vardag. Så är det tyvärr inte längre. En rad nya forskningsstudier visar att chefer har blivit den grupp på jobbet som har störst benägenhet att få depression eller ångest (se nedan tabell). Och chefsgruppen har idag häpnadsväckande nog lägre engagemang än medarbetarna, men tack och lov är pliktkänslan stark. Förklaringen till det hela är förlust av inflytande, befogenheter och mening.

Det är inte så att det vi chefer är ensamma om att må dåligt, vi har bara klivit förbi medarbetarna. Den stegrande psykiska ohälsan är huvudorsaken till att sjukfrånvaron i Sverige har ökat med ofattbara 70% sedan 2010. Prognosen är fortsatt stark tillväxt.

Detta är konstigt nog ett bekymmer främst för Regeringen och några av våra myndigheter. Jovisst, det kostar svindlande 5% (32 mrd kronor) av statsbudgeten i sjukpenning och rehabilitering varje år. 2019 blir notan 52 mrd kronor. Men kostnaden för våra verksamheter är ofantligt mycket större. Att kring 10% är sjukskrivna kostar en peng, men att majoriteten av de övriga 90% som går till jobbet varje dag inte orkar prestera enligt sin fulla förmåga kostar mycket mer! 74 mrd kronor är notan för Sveriges 100 största företag varje år enligt en studie. Det är därför besynnerligt underligt att våra verksamheter inte oroar sig mer. Och inte gör mer. 

Två av de som oroar sig mest - Regeringen och Arbetsmiljöverket – introducerade i förra veckan skärpta krav på arbetsgivarna – dvs. oss chefer - i syfte att minska sjuktalen och -kostnaderna. Vad Regeringens mål kommer att innebära för dig och mig som chefer vet vi inte än. Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll meddelade att ”Jag vill återkomma senare med detaljer kring detta”. Arbetsgivarverket var däremot redo att vara konkret och släppte den förvarnande föreskriften ”Organisatorisk och social arbetsmiljö”. Den träder i kraft mars 2016 och har till syfte att förebygga psykisk ohälsa som kan uppstå på jobbet. Föreskriften är tänkt att få stor betydelse för dig och mig som chefer (tips: läs in dig!). Exempelvis har vi i framtiden ansvaret för att medarbetarna inte upplever förväntningar om att vara ständig nåbara på mejl och telefon. Föreskriften innebär ökade krav på oss chefer att hejda medarbetarnas psykiska ohälsa, men föreskriften ger oss också rättigheter. Regelverket inleds med en paragraf om att arbetsgivaren ska se till att chefer har kunskaper och förutsättningar att göra jobbet.

Psykisk ohälsa och övervikt är två globala pandemier till stort bekymmer. Båda har det gemensamt att vi inte behöver hitta botemedlet. Det har vi redan. Inga piller behövs. En enstämmig forskarkår berättar med full evidens att det på receptblocket ska stå bestämda önskvärda och inte önskvärda beteenden samt gott chef- och ledarskap.

Alla är alltså överens om att vi chefer är viktigast verktyget i kampen mot den stegrande arbetsrelaterade psykiska ohälsan. Såväl myndigheter som forskare och företagshälsoexperter förespråkar med självklarhet att vi ska få adekvat utbildning och löpande stöd. Tillräckliga befogenheter och rimlig arbetsbelastning behöver vi också om vi ska förmå rädda hälsan till 90% av arbetskraften; våra medarbetare.

Det låter både vettigt och ljuvligt, men du och jag vet att ingenting av det här är självklarheter för chefer idag. Dessutom är det en viktig sak som glöms bort; förebilderna och kulturbärare. Ägarna/högsta ledningen som bevisligen mår alldeles finemang i jämförelse med oss andra behöver gå före och ändra sitt beteende. Sen behöver de med lika stor självklarhet investera i sina chefers välmående och prestationsförmåga. Efter att jobbat fullhjärtat med denna fråga i snart tio år måste jag medge att jag är luttrad skeptisk….Men långt ifrån uppgiven.

För vill vi åstadkomma något som helst i denna fråga så måste vi börja med att ta hand om den tiondelen som mår som sämst idag. Nämligen cheferna. Det kan ske omedelbart och det behöver inte alls kosta så mycket. Lösningen är enkel, men frågan är bara hur mycket chefers välmående (och prestationsförmåga) får kosta?

Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

• Dela