Vad ska chefen göra inför slutet på ett mörkt kapitel?

Med ett visst mått av förtroende för regering och Folkhälsomyndigheten var tisdagens meddelande om lättade restriktioner ett glädjebesked. Jag hyser dock inga illusioner om att chefstillvaron för den sakens skull kommer bli enklare under hösten. 

Efter 1 ½ år med restriktioner kommer ledarskapet post pandemin bli en chefsutmaning i nivå med den vi just nu håller på att avsluta. Ovaccinerade, smitto-oro, hybridkontor och medarbetares förväntan om att fritt bestämma själva, samt pärlband av jaget vs laget-konflikter efter månader med social isolering är bara några anledningar. 

Chefsuppdraget under och efter pandemin har avhandlats till leda i allsköns media, men glömmer vi inte bort stationen där emellan? Ska vi inte fira att pandemin är över och att vi får komma tillbaka till kontoret och göra annat vi har saknad – innan vi på nytt böjer nacken och knegar vidare?

En viktig chefsuppgift är just att stanna upp och se till att små och stora prestationer firas. Vetenskapligt höjer det motivation och självförtroende vilket leder till fler goda prestationer och större välmående på jobbet. Att vi nu snart kan lägga 1 ½ års pandemi bakom oss ger all anledning att fira för såväl anställda som medborgare. 

Jag läste att när pesten lämnade Neapels i Italien år 1656 firade invånarna i tio dagar både för att hylla och minnas svårigheterna de hade överlevt, och för att markera slutet på ett mörkt kapitel. 2021 har vi trots avsevärt högre välstånd tråkigt nog inte tid att festa till i flera dagar, men någon markering kan vi väl ändå unna oss? I storstäder som New York, Madrid, Prag, Barcelona, London och Los Angeles har man i varje fall unnat sig några timmar för att fira slutet på restriktionerna.

Och inte behöver vi väl vänta in att lokalpolitiker och kommuntjänstemän ska ta taktpinnen? Vi chefer kan ordna så att det firas på jobbet. Låt oss se till att uppmärksamma svårigheterna och tacka för goda och hedervärda insatser. Låt oss markera slutet på ett mörkt kapitel. 

Let us celebrate the occasion with wine and sweet words.Plautus


Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag. 

Till bloggarkivet

Vibeke Pålhaugen

Ett par år efter civilekonomstudierna kom jag till insikten att finansvärlden inte var så stimulerande som jag hade hoppats. Jag gick vidare till en karriär som affärsutvecklare och strategikonsult, och 1999 lämnade jag hemlandet Norge för Stockholm, Sverige.

Jag har varit väldigt förtjust i alla mina jobb, men livet blev som allra bäst efter att jag blev chef! Åren 2003 till 2011 arbetade jag på tidningen Chef, först som vice VD och från 2006 som VD. April 2011 startade jag verksamheten Chefshuset där min ambition är att jag och kollegorna på olika sätt ska bidra till att höja chefers prestationsförmåga och välmående. Plattformen för Chefshuset är min djupa övertygelse om att goda ledare är lösningen på allt.

Chef- och ledarskapsfrågor – högt och lågt – är vad mitt arbete handlar om, och det ger mig den stora förmånen att få möta tusentals chefer varje år. Och det är ofta i deras chefsvardag jag hittar material till mina veckovisa bloggar.

16 09

Att folk är rädda för henne behöver inte betyda att hon är en hemsk chef

Av Vibeke Pålhaugen

Upprörd eller förbluffad – jag vet egentligen inte vilket. Men Är-Magdalena-Andersson-duglig-som-ny-partiledare-för-Socialdemokraterna-diskussionen provocerar mig.

Fortsätt att läsa->

09 09

Vad ska chefen göra inför slutet på ett mörkt kapitel?

Av Vibeke Pålhaugen

Med ett visst mått av förtroende för regering och Folkhälsomyndigheten var tisdagens meddelande om lättade restriktioner ett glädjebesked. Jag hyser dock inga illusioner… Fortsätt att läsa->

Mest läst

Läs alla blogginlägg i arkivet

Prenumerera på bloggen

Vibeke Pålhaugen