• Av Vibeke Pålhaugen
• Skriven 10/14 2014 kl 07:58 -

Varför chefer har så svårt att säga nej

De var hushållerskan som lyfte på luren då President Johnson ringde den kända ekonomen John Gallbraith en dag 1965. Hon berättade att Gallbraith tog en tupplur och att hon hade fått instruktioner om att han absolut inte fick störas. Johnson uppmärksammade henne om att det var Presidenten som ringde och gav order om att väcka Gallbraith. Lugnt och hövligt replikerade hushållerskan: Jag beklagar, Herr President, men jag arbetar för Gallbraith och inte för dig. Så la hon på luren. Då Johnson senare fick tag i Gallbraith var hans första ord; Jag vill att din hushållerska börjar arbeta för mig.

Det är något otroligt respektingivande med personer som visar sitt åtagande, sig själv och sin tid den största respekt. Till och med Presidenten golvades. Och om förmågan att säga nej som medarbetare är viktig, så är den ofantligt mycket viktigare som chef. Vi ansvarar ju inte bara för vårt eget men också andras arbete. Kraven på oss kommer alltid att övergå vår kapacitet.

Förra veckan hade jag två frågor till er på temat att säga nej som chef. Mest av allt finns det en önskan om att säga nej till möten och till att låta bli att besvara frågor som medarbetarna har svaret på själva. Du kanske känner igen dig?



Av någon anledning förmår vi inte säga nej trots vår övertygelse om att det skulle gynna såväl oss som verksamheten. Vi vet hur viktigt det är att kunna säga nej. Och vi vet det forskningen har bevisat, nämligen att oförmågan att säga nej ökar sannolikheten för stress, utbrändhet och depression. Och sist men inte minst, innerst inne vet vi att ja-chefer i regel förlorar omgivningens respekt och blir behandlade som dörrmattor. Vad är det då som gör det logiska säga-nej-beteende så svårt? Jo, det är våra känslor som stökar till det. Vi känner oss osäkra på eller kan inte hantera (våra förväntningar om) konsekvenserna av att säga nej. Tänk om personen blir irriterad, sur, ledsen, tycker jag är en dålig människa eller aldrig frågar igen. Och så vidare. Detta styr våra val och beteenden mot det irrationella.


Så vad är det som ska till för att vi i större utsträckning ska förmå oss att säga nej? Jo, det är att vi lär oss hantera våra känslor. Både de faktiska och de förväntade. Några tips på vägen:

Ta hand om dig
Träning och tillräckligt sömn förbättrar din kapacitet att både uppfatta och styra känslor. Trött och sliten är det alltför lätt att säga ja. Inte bara för att det är lättast så, men också för att andras (förväntade) känsloreaktioner får oproportionerligt stor betydelse om du inte är i balans.

Hitta dina ja
Innan du kan bli bra på att säga nej måste du veta vad du säger ja till när du säger nej. Säger du ja till att göra ditt jobb och det du faktisk blir mätt på, säger du ja till tid med barnen och en vettig fritid eller säger du kanske ja till att medarbetarna ska må och prestera som bäst genom att du lär dem lösa sina egna problem?

Skilj på sak och person
Tänk på att du säger nej till en förfrågan och inte till en person.

Just say no
Linda inte in det. Otydlighet är det goda chefskapets största fiende. Har du bestämt dig för att säga nej, så säg nej. Det kan räcka med ett kort nej, men det kan i några fall behövas en bekräftelse (Jag tackar för att du frågar…), en förklaring (Jag har en stor rapport som ska…) eller kanske ett moterbjudande (Jag kan inte nästa vecka, men om vi kan ta mötet i november…).

Vänlig och bestämd
Det finns många hövliga, vänliga och bestämda sätt att säga nej på. Att vara otrevlig och ryta till gör gärna bara den som känner sig pressade och inte orkar annat.

Kan-inte-säga-nej chefer som under år som dörrmattor har upparbetat en stor nedtryckt ilska kan explodera. De får nog av omgivningen som inte visar dem och deras tid respekt. Och då kommer nej’en! Och det till allt och alla. På ett aggressivt och långt ifrån hövligt eller trevligt sätt. Jag har sett det hända flera chefer och det är både otäckt och sorgligt.

Klart vi alla kan bli bättre på att säga nej och kanske kan Gallbraiths hushållerska vara en förebild. Då Presidenten försökte trampa, lyfte hon vänligt och bestämt upp dörrmattan och daskade till honom så att han golvades. Hon vann oavsiktligen Presidentens djupaste respekt genom det som för henne var självklart; att visa sig själv och sitt åtagande respekt.

Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

Som tack för medverkan i enkäten får tre chefer underbara Pellevävare halsdukar i posten. Namnen hittar du här.

• Dela