• Av Vibeke Pålhaugen
• Skriven 01/23 2013 kl 09:11 -

Vi är alla chefer för medelmåttor

Jag glömmer ofta bort att jag spenderade mina tio första månader i arbetslivet på finansavdelningen i en mellanstor norsk bank. Det enda jag kommer ihåg av min chef från den tiden var vårt utvecklingssamtal. Det är det enda av alla sådana samtal jag har haft som jag kommer ihåg. Jag kom till mötet väl förberett enligt direktiv och mallar redo för att snacka om mig! Min chef inledde, genomförde och avslutade han samtalet på några sekunder som följer:

”Så här arbetar jag med utveckling; Om du inte hör något så utgå ifrån att du gör ett bra jobb. Vi kan sätta oss igen om du gör något fel eller jag är missnöjd.”

Jag klev upp av den fortfarande kalla stolen och begav mig tillbaka till skrivbordet. Jag tyckte nog det hela var konstigt, men jag blev inte upprörd. Till det var jag för färsk. Beståndigt intryck gjorde han uppenbarligen.

Jag kom att tänka på direktören i samband med denna veckas mest uppmärksammade chefsavgång: jämställdhetsminister Nyamko Sabuni. Landets ledande politiska kommentatorer är samstämmiga. De mottar nyheten med ett axelryck och kommentarer som:

"Hon får inte toppbetyg av mig."
"Det finns ingenting under hennes period som hon gjort för jämställdheten."
"Om man ska vara ärlig, jag tycker inte att Nyamko Sabuni lämnar några djupa avtryck när hon nu lämnar politiken."
"Hon har inte betytt så mycket.”

Jag har inga åsikter om Sabunis chef- och ledarinsats, men jag känner medkänsla när jag läser experternas likgiltighet. Det finns något förnedrande i axelrycket som innebär att de tycker hon har varit högst medelmåttig och bäst utbytbar. Idag vill ingen vara medelmåttig. Om man inte är mycket bra, så är näst bästa att vara dålig för då kan man åtminstone åberopa sig att vara missförstått, kontroversiell, före sin tid eller liknande!

Varje dag gör vi på jobbet en mix av mycket bra saker, bra saker och mindre bra saker, men sanningen är den att tyngdpunkten vilar i det medelmåttiga för de flesta utifrån varje individs förutsättningar. Några av glänser till med MYCKET BRA med lite större frekvens och förhoppningsvis var det just därför du fick chefsuppdraget. Men även du är mestadels BRA - utifrån dina förutsättningar - och i ärlighetens namn har nog även du MINDRE BRA saker på vårt samvete.

Den bristande insikten i medelmåttighetens dominans var min fd chefs största svaghet. Han valde att kommunicera med mig om det jag förmodligen ägnade mindre än 5% av min tid åt (göra fel eller göra mycket bra saker relativt till mina förutsättningar)! Han ville tala med mig om det som var i periferin av vad jag sysslade med. Det var ett garanterat sätt att inte öka min prestationsförmåga.

Sabuni och min fd chef får mig att tänka att kanske just det – att fokusera på periferin – inte är så ovanligt för oss chefer. Vi är kanske många som inte riktigt har insätt medelmåttighetens dominans? Inte engång de som har utvecklingssamtal och feedback som OS-gren. Vi har lätt för att ge beröm för riktigt bra saker när de nu och då inträffar. Vi drar oss, men tar snacket når något inte är bra. Det svåraste är kanske att prata om det vardagliga? Även på utvecklingssamtalet. Det är i det som är BRA den största onyttjade potentialen finns. En av svårigheterna för oss chefer är just att BRA inte är BRA längre. Där möter många chefer motstånd från sina medarbetare är min erfarenhet. Allas skräck är Sabunis axelryck-omdöme. Hellre är jag DÅLIG, missförstådd och före min tid!

På 45 sek förklarar den chefen David Brent med yngling syftet med utvecklingsamtal. Lite humor för dagen.

Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

• Dela