• Av Vibeke Pålhaugen
• Skriven 02/18 2015 kl 08:55 -

VOB, VAB-arbete och snoriga medarbetare på jobbet – beror det hela på ett gigantiskt missförstånd?

Vi går till jobbet när vi är sjuka, vi jobbar när vi är hemma sjuka, vi jobbar när vi tar hand om sjuka barn och vi jobbar när det är kväll, helg och semester. Vårt extrema fokus på arbete vore inte alls så oroväckande om det vore det fria valet och arbetsglädje som drev oss. Men det är inte roliga arbetsuppgifter och en härlig flexibel tjänstemannatillvaro som driver oss till att hasa oss in på jobbet när vi är hängiga och snoriga smitthärvor eller som gör att vi parkerar sjuka barn framför tv:en och ipaden så att vi ska kunna arbeta. Nej, det är oro och stress, dåligt samvete och pliktkänsla som är vår motor.

Den allmänna sjukförsäkringen firar 60 år i år och VAB har 30 års jubileum nästa år. Vi behöver inte vara Peter Englund för att kunna historien om hur hårt våra förfäder kämpade för dessa rättigheter som vi idag anser som självklara i ett modernt arbetsliv. Det är därför med stor oro jag ser tecken på att vi omedvetet är på väg att radera ut rätten att vara lediga när vi eller våra barn är sjuka. Här är några fakta som eldar på min oro:

SJUKNÄRVARO mer vanligt än SJUKFRÅNVARO
6 av 10 anställda svenskar går ofta eller alltid till jobbet trots att de inte är friska. 7 av 10 chefer går till jobbet när de är så sjuka att de borde stannat hemma. Små ekonomiska marginaler och känslan av ”oersättlighet” är främsta drivkrafterna bakom sjuknärvaron i svenskt arbetsliv.

VOB och VAB-jobbande
Förra veckan släppte Unionen en undersökning kring tjänstemäns och chefer i synnerlighets vab- och vobvanor*. Även det är dyster läsning. Hela 6 av 10 tjänstemän vobbar istället för att vabba för att…

• 7 av 10: hinna med mina arbetsuppgifter
• 6 av 10: inte har någon att lämna över mitt arbete till
• 5 av 10: underlätta för mina kollegor
• 4 av 10: vill inte få den lägre ersättningen från Försäkringskassan

Av de som vobbar skulle 1 av 3 helst vilja slippa och lika många känner sig otillräckliga gentemot sitt barn när de vobbar.

8 av 10 tjänstemän som vabbar är tillgängliga för jobbet samtidigt som de vabbar för att de vill slippa hög belastning efteråt, känner sig stressade och för att de har dåligt samvete för att de inte är på jobbet. I en undersökning från Manpower framgår det att fler än 8 av 10 föräldrar upplever att arbetsgivaren förväntar att de ska svara på jobbsamtal och mejl samt utföra mindre arbetsuppgifter när de vabbar.

Chefer vobbar mer än medarbetarna, men skälen är de samma. Chefer känner också i lägre utsträckning att de får stöd av sin egen chef när de vabbar och de känner i högre utsträckning att de måste arbeta under vab för att slippa en hög belastning efteråt.

Beror det hela på ett gigantiskt missförstånd?
Ser ni hur vi är på väg att utplåna den allmänna sjukförsäkringen och VAB-ordningen? Och varför gör vi det? Krav om tillgänglighet och nedbantade organisationer ges som förklaringar. Men bara för att vi har fått bredband, smarta telefoner och ipad så måste vi inte vara tillgängliga alla tider. Och mig bekant så har de slimmade organisationerna inte gjort varken oss eller våra barn friskare och med det VAB överflödig. 

En genomsnittlig medarbetare anmäler enligt SCB 5,5 sjukdagar fördelat på 1,5 tillfällen per år och de som har barn vabbar i snitt 4 dagar per barn per år (fördelat 70/30 mor och far). Tänker vi in även sjuknärvaro och vob, så är det alltså i snitt 10-20 dagars frånvaro per år per medarbetare som vi chefer ska kunna hantera arbetsmässigt. Jag undrar, har vi glömt att ta höjd för 5-10% ”slack” i uppdragsbeskrivningen eller finns det som medarbetarna upplever det helt enkelt inte utrymme för ”slack” i våra slimmade organisationer? Eller är det så att det hela beror på ett gigantiskt missförstånd mellan oss chefer och medarbetarna? Vi chefer tycker att medarbetarna både kan och ska ta ledigt vid egen och barns sjukdom. Isåfall kan det hela lösas genom att vi med större tydlighet kommunicerar våra förväntningar och stödjer medarbetarna i att prioritera om. Då kvarstår bara en liten knepig sak, nämligen oss chefer. Vi upplever det ju som ännu mindre möjligt än våra medarbetare på att ta ledigt vid sjukdom och av precis samma skäl. Har också vi missförstått? Vem eller vad då? Och vem ska isåfall ge oss stöd?

Visst finns det lägen där vi som chefer bara måste peta i oss en Alvedon och ta oss till jobbet, men vill vi att medarbetarna (enligt lagen) ska ta helt ledigt vid sjukdom är det ”walk-the-talk” som ska till. Går chefen till jobbet och är sjuk så gör också medarbetarna det och samma sak med vob och vab-jobbande.

Februari är en alldeles utmärkt månad att återgå till gammal ordning. Det är nu vi är som sjukast och i år sammanfaller det turligt nog med skid-VM i Falun. Längdskidsstafetterna torsdag (dam) och fredag (herr) nästa vecka är inte alls dumma dagar att bli sjuk och koppla av på. Oavsett medaljvalör är jag alldeles övertygat om att några timmar på soffan kommer göra underverk för jobbglädjen och -prestationen när vi tar klivet in i vårmånaden mars!
 

* VOB= man jobbar hemifrån med bibehållen lön samtidigt som man är hemma med sjuka barn. VAB= hemma för vård av sjukt barn, med tillfällig föräldrapenning.

Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

• Dela