Wennström – det är inte bara helt onödigt, det är en chefsmardröm

Alla har vi väl varit med om att överlämningen på nya jobbet lämnat en hel del att önska. Den magra eller uteblivna introduktionen berodde kanske på företrädarens oförmåga, ovilja eller otillgänglighet. Oavsett vilket, insteget in i nya chefsjobbet blev onödigt krävande, frustrerande och långdraget. Vi tog oss igenom, men säkerligen inte utan visst mått av fruktlöst ”om bara…”-önsketänkande. Och inte ens i våra mörkaste stunder och vildaste fantasier drömde vi om att få spendera det första året på nya chefsjobbet tillsammans med vår företrädare. 

Så jag undrar lite över hur tidigare finansborgarråd Karin Wanngård (S) i Stockholms stad tänkte i höstas när hon strax innan maktskiftet gav avgående stadsdirektör Ingela Lindh ett extra anställningsår för att finnas till förfogande för staden. Sedan tidigare var det klart att Lindh – enligt stadens regler – skulle få 24 månadslöner i avgångsvederlag. Hon lämnade stadsdirektörsposten hösten 2018, men anställningen förlängdes med tolv månader utan någon närmare beskrivning av vare sig uppdrag eller uppgifter. 

När Wanngårds avtal med Lindh nådde tidningsrubrikerna förra veckan förklarade hon det med att ”situationen efter valet var kaotisk och att hon ansåg att den nya majoriteten skulle kunna dra nytta av Ingela Lindhs kompetens”. Wanngårds efterträdare finansborgarråd Anna König Jerlmyr (M) anser att det är en uppenbar efterhandsrekonstruktion. Hon hade inte informerats om den förlängda anställningen och i höstas hade de tackat av den avgående stadsdirektören som brukligt är.

”Vi hade ju en avtackning där vi tackade Ingela Lindh för hennes tjänster och det hade ju varit klädsamt om Karin Wanngård hade informerat oss.”

Lindhs ”till förfogande”-anställning började i oktober 2018, men så långt har ingen i staden efterfrågat hennes tjänster. Det kommenterar Wanngård så här:

”Ja, tyvärr så drar de inte den nyttan som jag ser att de bör göra. De bör dra nytta av hennes enorma kompetens.”

Har Lindhs efterträdare stadsdirektör Magdalena Bosson och Stockholms stads invånare missat en gyllene möjlighet här? Skulle Bosson ha kunnat göra ett mycket bättre jobb för staden med Lindh vid sin sida? Låt oss lämna M och S-tjafset därhän och istället ägna oss åt den mer allmänna chefsfrågan om det är väl investerade lönekronor att låta en chef som ska sluta, jobba kvar en längre tid i syfte att säkerställa en bra överlämning till efterträdaren? 

Ett par veckors överlämning
Det sägs att en bra överlämning höga chefer emellan tar omkring två veckor, beroende på situation, verksamhetens storlek och den nya chefens erfarenhet. Det är ungefär så lång tid det tar för den avgående chefen att ge en genomgång av saker som verksamheten, affärsmål och -utmaningar, ledarskapet och ledningsgruppen (och eventuellt andra centrala nyckelpersoner), kultur och värderingar samt relationer, politik, uppdragsgivare och besslutsfattande. Överlämningen bör ha som grund att den nya chefen ska ges möjlighet att bilda sina egna åsikter och dra sina egna slutsatser.

Några veckor/månader till förfogande för enskilda sakfrågor 
Efter överlämningsperioden och att den tidigare chefen har lämnat jobbet är det ofta önskvärt att hen är tillgänglig för att svara på eventuella frågor som kan uppstå efteråt. Det är dock inte så vanligt att efterträdaren i särskilt stor utsträckning kontaktar den tidigare chefen för information eller råd. I regel görs därför det arbetet utan arvodering, då det anses gå på kontot ”sköta mina professionella relationer”.

Snabbt avsvalnande vilja att ta emot och att ge 
Det är som sagt sällan som efterträdaren vill ha överdriven hjälp och inblandning av företrädaren. Den som har tagit sig an ett nytt chefsjobb månar om sitt oberoende från företrädaren – även när de har en mycket god relation. I vissa fall kan det vara självcentrerat eller dumdristigt, men ett ”kan själv”- agerande är också avgörande för att vinna förtroende som ledare. Samt för att skapa tydlighet i organisationen om att en chef har lämnat och en annan har tagit vid. 

Den som mentalt har lämnat chefsuppdraget – om än inte lönekuvertsmässigt – brukar i regel börja fokusera på annat, och intresset för det som ligger bakom blir mänskligt nog snabbt halvljummet. Det är den främsta förklaringen till att man ofta låter chefer lämna så snabbt som möjligt, och gärna innan efterträdaren är på plats – då det är knäckande för organisationen att, om än bara för ett par månader, behöva förhålla sig till en ljummen, halvhjärtad och mentalt frånvarande soon-to-be-ex-chef. För alla parter är det bättre om den avgående chefen kan bli ihågkommen som helhjärtad och närvarande.

Till förfogande för andra än efterträdaren
Chefer med ”enorm kompetens” – som Wanngård beskriver det – kan göra nytta för andra än bara efterträdaren på det gamla jobbet. Och det kanske var det som Wanngård i all välmening menade; att vilken anställd som helst inom Stockholms stad skulle kunna tappa in i Lindh-kompetenspoolen det kommande året.  

”Jag utgår från att den nya majoriteten kommer att använda Ingelas kompetens framöver.”
Karin Wanngård

En av Bossons underställda chefer kunde exempelvis på eget bevåg ropa in Lindh som rådgivare i olika frågor. Det går självklart inte för sig, då det bara är två som kan ge den avgående chefen uppdrag och uppgifter; antingen efterträdaren själv eller efterträdarens chef(er). Klassiska exempel är styrelsen som bestämmer att avgående vd ska bli styrelseledamot eller ”specialrådgivare” inom något område.

Om jag tar Wanngård på ordet är Lindh en utomordentligt kompetent chef, som just nu inte gör någon nytta alls. Det är slöseri med skattepengar, men framförallt ett sorgligt slöseri med mänskliga resurser. Och det beror enligt Wanngård inte på att den nya ledningen i Stockholms stad inte förmår använda henne. Vilket de gör klokt i att låta bli. Wanngård menade säkert väl, men att få spendera det första året på nya chefsjobbet i vardagligt sällskap med företrädaren är ingen dröm. Det är en mardröm. 


Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

Till bloggarkivet

Vibeke Pålhaugen

Ett par år efter civilekonomstudierna kom jag till insikten att finansvärlden inte var så stimulerande som jag hade hoppats. Jag gick vidare till en karriär som affärsutvecklare och strategikonsult, och 1999 lämnade jag hemlandet Norge för Stockholm, Sverige.

Jag har varit väldigt förtjust i alla mina jobb, men livet blev som allra bäst efter att jag blev chef! Åren 2003 till 2011 arbetade jag på tidningen Chef, först som vice VD och från 2006 som VD. April 2011 startade jag verksamheten Chefshuset där min ambition är att jag och kollegorna på olika sätt ska bidra till att höja chefers prestationsförmåga och välmående. Plattformen för Chefshuset är min djupa övertygelse om att goda ledare är lösningen på allt.

Chef- och ledarskapsfrågor – högt och lågt – är vad mitt arbete handlar om, och det ger mig den stora förmånen att få möta tusentals chefer varje år. Och det är ofta i deras chefsvardag jag hittar material till mina veckovisa bloggar.

12 02

Att vd:n fick sparken ger hopp och glädje

Av Vibeke Pålhaugen

Förra veckan fick Per Hedelin sparken efter närmare femton år som vd för chefsorganisationen Ledarna. Aftonbladets granskning av hans och några av hans höga chefskollegors… Fortsätt att läsa->

05 02

Wennström – det är inte bara helt onödigt, det är en chefsmardröm

Av Vibeke Pålhaugen

Alla har vi väl varit med om att överlämningen på nya jobbet lämnat en hel del att önska. Den magra eller uteblivna introduktionen berodde kanske på företrädarens… Fortsätt att läsa->

Mest läst

Läs alla blogginlägg i arkivet

Prenumerera på bloggen

Vibeke Pålhaugen