Att Begler söker chefsjobbet igen är faktiskt helt obegripligt

När Ann-Marie Begler under stor uppmärksamhet fick sparken som generaldirektör för Försäkringskassan i april hävdade hon bestämt att det saknade någon som helst koppling till hennes prestation. Det var en ren socialdemokratisk valkampstrategi. 

Det är valtider nu, nu blåser de politiska vindarna, vilket jag personligen nu fått erfara." Ann-Marie Beglers uttalande på Försäkringskassans intranät 27 april 2018

Beglers chef socialminister Annika Strandhäll avfärdade Beglers påstående och uppgav i stället samverkans- och samordningsproblem. 

Det handlar om samtal som pågått hela 2017, hur man styr en myndighet. Det har varit samtal där det har lyfts kritik. Det handlar om myndigheten och samverkan och samordning, och också om särskilda samtal där jag träffat Begler och Arbetsförmedlingens generaldirektör.” Annika Strandhäll

I måndags bekräftade Ann-Marie Begler till tidningarna att hon i augusti hade sökt generaldirektörstjänsten på nytt, och jag kan inte annat än undra; hur tänkte hon då?

När mediadrevet gick som värst gav flera allianspolitiker löften om att återinsätta Begler om de fick regeringsmakten. Tog hon dem kanske på ordet? Tänkte hon att Alliansen skulle vinna valet i september och stå bakom sitt ”löfte”? 

Om Strandhäll i våras möjligen ägnade sig åt valkampsstrategi, så gjorde Alliansen det definitivt. Det var inget löfte de gav till Begler, det var ren politik. Det hoppas jag i varje fall innerligt. 

Så här 90 dagar efter valet och under rådande regeringskaos ska jag akta mig för att dra några som helst logiska slutsatser kring en eventuell Alliansregerings agerande. Men förhoppningsvis avstår de från att agera så tydligt politiskt i tillsättningen av en generaldirektör till en av landets största myndigheter. Verksamheten förtjänar bara den bästa chefen för jobbet. 

Idag är Begler med säkerhet inte den bästa chefen för Försäkringskassan. Möjligen är hon en helt förträfflig chef, men hon är inte oersättlig. Det är ingen. Arbetsgivaren petade henne med tydliga argument i april, och att backa på det några månader senare gynnar ingen. Arbetsgivaromdömet skulle försvagas (ytterligare) och organisationen skulle få bekräftat att deras chef tillsätts/avsätts politiskt och oberoende prestation. Och sist men inte minst skulle Beglers samarbetsproblem med tjänstemännen på departementet (uppdragsgivaren) och Arbetsförmedlingen sannolikt tillta, vilket lovar illa för verksamheten.

Misstag och orättvisor kan ha begåtts, men det betyder inte nödvändigtvis att man ska backa. Ofta i livet är det bäst att gå vidare. Och sannolikt har alla parter i den här historien gjort just det, bara inte Begler själv. Den tillvaron unnar jag ingen chef. 

 

PS Har du glömt turerna i april, så läs min blogg från då det begav sig: Att generaldirekör Begler fick sparken är inte obegripligt.


Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

Till bloggarkivet

Vibeke Pålhaugen

Ett par år efter civilekonomstudierna kom jag till insikten att finansvärlden inte var så stimulerande som jag hade hoppats. Jag gick vidare till en karriär som affärsutvecklare och strategikonsult, och 1999 lämnade jag hemlandet Norge för Stockholm, Sverige.

Jag har varit väldigt förtjust i alla mina jobb, men livet blev som allra bäst efter att jag blev chef! Åren 2003 till 2011 arbetade jag på tidningen Chef, först som vice VD och från 2006 som VD. April 2011 startade jag verksamheten Chefshuset där min ambition är att jag och kollegorna på olika sätt ska bidra till att höja chefers prestationsförmåga och välmående. Plattformen för Chefshuset är min djupa övertygelse om att goda ledare är lösningen på allt.

Chef- och ledarskapsfrågor – högt och lågt – är vad mitt arbete handlar om, och det ger mig den stora förmånen att få möta tusentals chefer varje år. Och det är ofta i deras chefsvardag jag hittar material till mina veckovisa bloggar.

04 12

Fyra chefer som anser att egen oduglighet bäst åtgärdas genom lönelyft

Av Vibeke Pålhaugen

Föga överraskande uppstod upprorsstämning förra veckan, när det avslöjades att de fyra kommunalrådscheferna på Lidingö tänkte ge sig själva… Fortsätt att läsa->

27 11

Alla de som lämnar sin chef, inte för att de kan – men för att de måste

Av Vibeke Pålhaugen

Du har säkert läst dem du också; solstrands-artiklarna om lyckliga chefer eller medarbetare som helt eller delvis har lämnat sina jobb för att få en vettig(are) tillvaro.… Fortsätt att läsa->

Mest läst

Läs alla blogginlägg i arkivet

Prenumerera på bloggen

Vibeke Pålhaugen