Att måna om fifflande medarbetare ingår inte i chefsjobbet

There's a time and a place for anger, where nothing else will do sa Malcolm X. Jag kom att tänka på det när jag läste nyheten om medarbetaren i norska TV2 som hade förskingrat motsvarande 20 miljoner kronor från företaget. 

Tänk dig att du är hög chef och ingår i TV2s ledningsgrupp. Tillvaron i mediabranschen är stentuff för alla företag – Facebook och Google undantaget – och 2017 inledde ni ”tidernas nedbemanning”. På tre år ska 350 miljoner sparas och 177 tjänster bort. Halvvägs in i det hästslitet får du reda på att en av företagets medarbetare systematiskt och iskallt har plockat 20 miljoner kronor från företaget. När den första chocken har lagt sig, vad är din mest sannolika känsloreaktion? För TV2s kommunikationsdirektör var det att tycka synd om tjuven.  

"Dette er først og fremst en vanskelig sak for medarbeideren som er involvert. Det har vi stor forståelse for. Det er også en trist sak for TV 2 og kollegene hans i TV 2, og vi gjør det vi kan for å ivareta medarbeiderne med støtte.” Sarah Willand, kommunikationsdirektör på norska TV2 om kollegan som har förskingrat 20 miljoner från företaget

Jag tror inte att Willands känsla är speciellt unik inom chefskåren, och jag tror att en del av förklaringen kan vara att:

Många chefer har fått lära sig att undertrycka och dölja sina ilska på jobbet. Men det är inte bara tillåtet, utan absolut nödvändigt att få bli arg och visa sin vrede som chef. Sen gäller det självklart att ha förmågan att uttrycka sin ilska på rätt sätt. 

Villfarelsen att vi går till jobbet för kollegor och medarbetares skull – och inte kundernas – är en styggelse som har kommit att dominera vårt arbetsliv. Vi skulle alla må och prestera bättre på jobbet om vi hade större fokus på de vi anser det meningsfullt att göra nytta för på vår arbetstid; nämligen kunderna. Och det oavsett om det är tv-tittare, skolelever, vårdpatienter eller solkrämsköpare. 

Den för chefen mest hälsosamma och företagseffektiva känsloreaktionen är således att bli förbannad. De förlorade pengarna och all tid som ledning och medarbetare måste lägga på saken kommer att kosta tv-tittarna, skoleleverna, vårdpatienterna eller solkrämsanvändarna dyrt. Jag blir rosenrasande bara vid blotta tanken.

Så vad är det som är så flott med att bli ilsken, och att visa det? Jo, det är ett sätt att markera vad som är oacceptabelt beteende, men framförallt möjliggör det för chefen att snabbare kunna lägga händelsen bakom sig. Om inte utrednings- och konsekvensmässigt, så i varje fall känslomässigt.

Och när det gäller anställda som stjäl på jobbet så bygger arbetsrätten på logiken att chefen/arbetsgivaren rättmässigt kommer att bli så arg över brottet mot lojalitetsplikten att fortsatt anställning är omöjlig. Förtroendet är förbrukat – dags att gå vidare. Att stjäla från sin arbetsgivare ser Arbetsdomstolen som ett väldigt allvarligt brott mot lojalitetsplikten. Det är nästan alltid saklig grund för avskedande, oavsett stöldens värde. Det finns anställda som stulit en chokladkaka och fått sparken.

Det känns måhända lite olägligt att i trettiograders hetta på åttoonede (eller är det tioende?) veckan inleda höstterminen med att förespråka ilska och hårdhandskar. Kanske är det helt på sin plats att pyssla om medarbetaren som kreativt och iskallt har stulit från sin arbetsgivare under flera år. Min (och arbetsrättens) poäng är bara att den uppgiften rimligtvis inte kan åligga det drabbade bestulne, nämligen arbetsgivaren representerad av chefen.  


Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

Till bloggarkivet

Vibeke Pålhaugen

Ett par år efter civilekonomstudierna kom jag till insikten att finansvärlden inte var så stimulerande som jag hade hoppats. Jag gick vidare till en karriär som affärsutvecklare och strategikonsult, och 1999 lämnade jag hemlandet Norge för Stockholm, Sverige.

Jag har varit väldigt förtjust i alla mina jobb, men livet blev som allra bäst efter att jag blev chef! Åren 2003 till 2011 arbetade jag på tidningen Chef, först som vice VD och från 2006 som VD. April 2011 startade jag verksamheten Chefshuset där min ambition är att jag och kollegorna på olika sätt ska bidra till att höja chefers prestationsförmåga och välmående. Plattformen för Chefshuset är min djupa övertygelse om att goda ledare är lösningen på allt.

Chef- och ledarskapsfrågor – högt och lågt – är vad mitt arbete handlar om, och det ger mig den stora förmånen att få möta tusentals chefer varje år. Och det är ofta i deras chefsvardag jag hittar material till mina veckovisa bloggar.

13 11

Veckans tre bedrövliga chefsnyheter

Av Vibeke Pålhaugen

Tre chefer försatte mig i ett tillstånd av djup (chefs)bedrövelse förra veckan. Jag är rätt likgiltig till dem som personer, men speglingen i ett större chefssammanhang… Fortsätt att läsa->

06 11

Norléns misslyckande säger inte mycket om hans chefsförmåga

Av Vibeke Pålhaugen

Jag känner medlidande med Andreas Norlén i hans chefsuppdrag. Talmannen har under två sega månader försökt ”samsa” ihop en ledningsgrupp för nationen… Fortsätt att läsa->

Mest läst

Läs alla blogginlägg i arkivet

Prenumerera på bloggen

Vibeke Pålhaugen