Chefer med märkligt udda boenden

Att som vuxen höginkomsttagare med fast partner och gemensamma barn välja att bo med sina föräldrar eller i en sommarstuga i stället för med sin familj, är minst sagt lite udda.  Lika underligt är det att bli hyresgäst och betala ockerhyra till sin egen äkta make. Lite mindre eljest blir dessa höga politiker och ledare om jag tänker att det hela bara är papperskonstruktioner för att komma åt bostadsersättning och traktamente från arbetsgivaren Riksdagen. 

Jag har bara följt reglerna, är deras genomgående (försvars)melodi. Samtidigt är de eller i varje fall deras chefer öppna för att reglerna inte är tillräckligt vettigt formulerade eller tillämpade. Att medvetet utnyttja ett regelverks gråzoner är väl just skillnaden mellan fusk/oetiskt beteende och regelrätt lagbrott. 

Jag har fullt förtroende för Emma som person och att hon har rättat sig efter det regelverk som finns. Sedan förstår jag att det finns en moralisk aspekt i detta, men man får någonstans dra gränsen för diskussionen.” Jimmy Ekström, Regionrådet för Liberalerna tillika gruppledare i Jönköpings län, kommenterar Emma Carlsson Löfdahl (L) och hennes hyresavtal med maken, gällande boende i Stockholm

Det regelverk som finns ska följas, det har Elisabeth Svantesson gjort. Sen kan man fråga om vi har rätt regler.” Ulf Kristersson, partiledare Moderaterna till TV4, som inte själv vill svara på frågan om han tycker att reglerna är rimliga eller moraliskt riktiga

Att högt uppsatta ledare som redan har mycket fifflar till sig mer, har skett sen urminnes tider. Och ”maktkorrumperar”-fenomenet har en vetenskaplig förklaring. Makt påverkar det mänskliga psyket och personer som upplever att de har makt tänker, känner och agerar annorlunda. Maktens plussidor är många men den har också sina avigsidor;den chef/ledare som inte är tillräckligt vaken och integritetsrobust kan ändra sitt beteende i två riskfulla dimensioner:

Gränslös – Makt ger färre hämningar och mindre respekt för sociala normer och regler. Chefer som har mycket makt är alltså mer benägna att fuska, ljuga och att vara mer oförskämda och hänsynslösa. Att chefer med mycket makt dessutom ofta kommer undan med missbruket göder ytterligare det oetiska och/eller olagliga beteendet. 

Ego  Om dessa makttunga blir påkomna blir de chockade och irriterade över att omgivningen förväntar sig att de ska bete sig som andra. Med makt höjs också fokus på den egna personen. Mer exakt ökar den uppfattningen om hur viktig man tycker att man själv är i relation till andra människor, och den ökar sannolikheten för att man prioriterar sina egna behov framför andras. Det i sin tur påverkar inte bara hur vi ser på andra människor och fattar beslut, men också empatin och förmågan att lyssna.

Vi vet alltså drivkrafterna som kan ligga bakom de höga politikernas egendomliga boendeformer. Det som emellertid är helt obegripligt är att de inte kan hejda sig. Hur kan de ha missat det senaste decenniets maktförflyttning från chefer/politiker till medarbetare, kunder/allmänheten och media? Jovisst fanns det en tid då ledare kom undan med bedrövligheter av alla valörer. Men idag är det hopplöst otidsenligt att som chef eller politiker anse sig vara allsmäktig och oantastlig. Aldrig har bevakningen och granskningen varit hårdare och bredare, och man kommer inte längre undan med att tänka att regler är till för andra att följa. Och allmänheten inte bara förväntar sig, men kräver att också de med makt ska visa gott omdöme och vara goda samhällsmedborgare. 

Eftersom avslöjandena saknar överraskningselement förmår jag inte bli upprörd. Långt ifrån logisk ömmar jag snarare lite för dem. För det är inte begåvat att utsätta sin heder, integritet och omdöme för att ifrågasättas och besudlas, och det för en summa pengar som för en höginkomsttagare ändå måste anses som ytterst modest. 

Men vi kan lära av andras misslyckanden, så en liten tröst är att den högst publika granskningen av riksdagsledamöternas egendomliga boendeformer kommer bidra till mindre maktmissbruk och fiffel i framtiden. Jag hoppas i varje fall det, för det skulle göra gott mot såväl chefs- som politikerföraktet. 


Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

Till bloggarkivet

Vibeke Pålhaugen

Ett par år efter civilekonomstudierna kom jag till insikten att finansvärlden inte var så stimulerande som jag hade hoppats. Jag gick vidare till en karriär som affärsutvecklare och strategikonsult, och 1999 lämnade jag hemlandet Norge för Stockholm, Sverige.

Jag har varit väldigt förtjust i alla mina jobb, men livet blev som allra bäst efter att jag blev chef! Åren 2003 till 2011 arbetade jag på tidningen Chef, först som vice VD och från 2006 som VD. April 2011 startade jag verksamheten Chefshuset där min ambition är att jag och kollegorna på olika sätt ska bidra till att höja chefers prestationsförmåga och välmående. Plattformen för Chefshuset är min djupa övertygelse om att goda ledare är lösningen på allt.

Chef- och ledarskapsfrågor – högt och lågt – är vad mitt arbete handlar om, och det ger mig den stora förmånen att få möta tusentals chefer varje år. Och det är ofta i deras chefsvardag jag hittar material till mina veckovisa bloggar.

24 07

Mellanchefsuppdragets olycksaliga tristess

Av Vibeke Pålhaugen

I helgen var det 50 år sedan Neil Armstrong som första människa gick på månens yta, den 21:a juli 1969. Och när vi firade ”det lilla steget för människan,… Fortsätt att läsa->

10 07

Chefen som ingen vill ha före sig på talarlistan

Av Vibeke Pålhaugen

Chefsikonen Lee Iacocca gick i förra veckan bort i en ålder av 94 år. Den hyllade amerikanska företagsledaren var en av världens första kändis-vd:ar, och mannen… Fortsätt att läsa->

Mest läst

Läs alla blogginlägg i arkivet

Prenumerera på bloggen

Vibeke Pålhaugen