Chefers hemtrevliga kontor och lättkränkta medarbetare

Work hard, stay low, reach high. Jobba mycket och håll truten så har du en framtid på bolaget, det var ledningens slogan till oss medarbetare på strategikonsultbyrån på Stureplan i slutet av nittiotalet. Vi brydde oss inte värst och idag skrattar jag åt det pinsamt omoderna. För detta var innan begrepp som medarbetarengagemang och balans – med tillhörande forskningsmässigt stöd – hade gjort intåg i arbetslivet.

Det var också innan teknologiska nyvinningar som smarta telefoner och bredband. Och inte minst var det innan chefer fick för sig att göra kontoren mindre (kallat aktivitetsbaserade kontor och öppna kontorslandskap), skojigare och framförallt hemtrevligare.

Jovisst, vi jobbade mycket där på nittiotalet, men arbetsdagen hade åtminstone en tydlig början, och ett slut. Och framförallt; vi jobbade inte mycket på grund av att kontoret var belamrad med distraktioner av olika slag. 

It’s no wonder people are working longer, earlier, later, on weekends, and whenever they have a spare moment. People can’t get work done at work anymore.” Ur den nylanserade boken It Doesn’t Have to be Crazy at Work, Jason Fried

För några år sen skrev jag en smula agiterat om vd:n för en känd brittisk arkitektbyråsom stolt som en tupp beskrev kontorets olika häftiga ytor, för att nästan glömma bort att de också hade ett öppet kontorslandskap och rum för att ”JFDI – just f….do it”. Jag förbluffades över att vd:n inte ansåg det för självklart att hela kontoret ska vara en plats för att få jobbet gjort. Men han är långt ifrån ensam chef om att – ofta i missbedömd välmening – göra det svårare för människor att utföra sitt arbete på betald arbetstid. 

Till min stora lycka upptäckte jag förra veckan att det finns chefer som rör sig i motsatt riktning. Som inte överskattar det sociala, men snarare fokuserar på människans behov av lugn och ro samt en viss privat sfär på arbetet för att få jobbet gjort. För att sen gå hem till Livet med stort L. 

The goal of the offices is to make it as easy as possible for employers to get their work done and get on with their lives.” Deano Roberts, Global facilities director, Slack

Work hard and go home är Slack-ledningens slogan till sina medarbetare på kontoret i San Fransisco. Det finns inga biljardbord, kök fullproppade med godsaker, gym eller ytor med syftet att förleda medarbetarna att tro att de befinner sig hemma i sitt eget vardagsrum.  

Tekniken har suddat ut gränserna mellan jobb och privatliv. Mängden arbetsuppgifter markerar inte heller gränser så som det gjorde för 20 år sen – det finns alltid mer att göra. Att vi chefer ökar på denna gränslöshet genom att skapa ju-mer-vi-är-tillsammans-känn-dig-som-hemma-kontor är högst olyckligt.

Det gränslösa kontoret får inte bara konsekvenser för vårt välmående och vår produktivitet, det har också ett dåligt inflytande på vår professionalitet. Ju mer ”hemtrevliga kompisar” vi blir på jobbet, desto större är sannolikheten för att vi beter oss oprofessionellt, och lättkränkt tar det mesta som händer på jobbet personligt. 

Jag är helt med på att ha det trevligt på jobbet. Många liter våffelsmet och värmeljus har gått åt under mina chefsår. Men jag är som Slacks ledning övertygad – med tungt forskningsmässigt stöd – om att störst välmående och högst produktivitet får vi om såväl medarbetare som chefer har ett vettigt Liv med stort L utanför arbetstid. Chefsutmaningen blir att våga dra ner på skojset och myset på jobbet så att vi alla kan göra våra jobb, för att sen gå hem och ägna oss åt dem/det som vi ärlighetens namn bryr oss mer om än bordsgrannarna i det öppna kontorslandskapet. 


Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

Till bloggarkivet

Vibeke Pålhaugen

Ett par år efter civilekonomstudierna kom jag till insikten att finansvärlden inte var så stimulerande som jag hade hoppats. Jag gick vidare till en karriär som affärsutvecklare och strategikonsult, och 1999 lämnade jag hemlandet Norge för Stockholm, Sverige.

Jag har varit väldigt förtjust i alla mina jobb, men livet blev som allra bäst efter att jag blev chef! Åren 2003 till 2011 arbetade jag på tidningen Chef, först som vice VD och från 2006 som VD. April 2011 startade jag verksamheten Chefshuset där min ambition är att jag och kollegorna på olika sätt ska bidra till att höja chefers prestationsförmåga och välmående. Plattformen för Chefshuset är min djupa övertygelse om att goda ledare är lösningen på allt.

Chef- och ledarskapsfrågor – högt och lågt – är vad mitt arbete handlar om, och det ger mig den stora förmånen att få möta tusentals chefer varje år. Och det är ofta i deras chefsvardag jag hittar material till mina veckovisa bloggar.

13 11

Veckans tre bedrövliga chefsnyheter

Av Vibeke Pålhaugen

Tre chefer försatte mig i ett tillstånd av djup (chefs)bedrövelse förra veckan. Jag är rätt likgiltig till dem som personer, men speglingen i ett större chefssammanhang… Fortsätt att läsa->

06 11

Norléns misslyckande säger inte mycket om hans chefsförmåga

Av Vibeke Pålhaugen

Jag känner medlidande med Andreas Norlén i hans chefsuppdrag. Talmannen har under två sega månader försökt ”samsa” ihop en ledningsgrupp för nationen… Fortsätt att läsa->

Mest läst

Läs alla blogginlägg i arkivet

Prenumerera på bloggen

Vibeke Pålhaugen