Du är sannolikt chef i en ännu sjukare bransch

Min tilltagna ålder är nog den främsta förklaringen till att jag nästintill inget visste om Tim "Avicii" Bergling, innan den 28-åringa gigastjärnan gick bort fredagen den 20 april i år. Men trots avsaknaden av relation blev jag oväntat tagen av händelsen.

Under fredagsnatten såg jag SVT-dokumentären ”Avicii: True stories” (2017), och under dagarna som följde scrollade jag tidningssida upp och ner. Fina och sorgsna hyllningstal om människan, musikern och musiken dominerade nyhetsflödet. Men stor uppmärksamhet fick också hans fysiska och psykiska hälsa, som på grund av alltför hög arbetsbelastning sviktade.

SVT-dokumentären lämnar intrycket av att Tim Bergling var osedvanligt och föredömligt öppen och tydlig med att han mådde dåligt på jobbet. Han tycktes vara skicklig på att säga nej, och att göra ändringar i sin jobbtillvaro (och sitt liv) i en strävan efter att må bra. Eller ännu krassare – för att inte dö – som han själv formulerar det i dokumentären. Men olyckligtvis jobbade han på en arbetsplats där cheferna (och jobbumgänget i allmänhet) var förskräckligt dåliga på att lyssna, än mindre villiga att anpassa verksamheten. Lika lätt som det är att djupt ömma för Tim Bergling är det att fördöma och förskräckas av hans chefers (och kollegors) vägran att lyssna och vidta åtgärder.

”Tim var inte gjord för det maskineri han hamnade i” skriver hans föräldrar i ett skonsamt och hjärtskärande formulerat öppet brev. Och med branschens ”sex, drugs & rock’n roll”-stämpel är det lätt att köpa dokumentärens och andras beskrivning av musikindustrin som en tuff och hård bransch där chefer behandlar sina artister vårdslöst.

Kanske är det någonstans här jag hittar förklaringen till att jag blev så oväntat tagen. Musikindustrin må vara en helt sjuk bransch, men den är långt ifrån den sjukaste. I varje fall inte i siffror. Den vanligaste sjukskrivningsorsaken i Sverige är psykisk ohälsa. Och mätt i antalet startade sjukskrivningar (som pågått längre än 14 dagar per 1000 sysselsatta), kommer den lilla musikindustrin (som ingår i Kultur, nöje och fritid) först på elfte plats. Landets största branscher – i termer av antalet sysselsatta – är också de sjukaste.

Källa: Försäkringskassan november 2016.

Det finns goda skäl för alla chefer – även utanför musikindustrin – att fundera på hur mycket vi verkligen lyssnar, och om vi gör något/tillräckligt för att bota det sjuka i våra branscher. Och när vi gör det ska vi ha i åtanke att det är ytterst få som har Tim Berglings förmåga att vara öppen och tydlig med hur de mår på jobbet och att säga nej. Sämst av alla på just det är nog vi chefer. Att vi lyssnar in oss själva och blir mer flitiga nej-sägare är förmodligen den bästa medicinen för hela det svenska arbetslivet. Det vore i varje fall en väldigt bra start. 


Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

Till bloggarkivet

Vibeke Pålhaugen

Ett par år efter civilekonomstudierna kom jag till insikten att finansvärlden inte var så stimulerande som jag hade hoppats. Jag gick vidare till en karriär som affärsutvecklare och strategikonsult, och 1999 lämnade jag hemlandet Norge för Stockholm, Sverige.

Jag har varit väldigt förtjust i alla mina jobb, men livet blev som allra bäst efter att jag blev chef! Åren 2003 till 2011 arbetade jag på tidningen Chef, först som vice VD och från 2006 som VD. April 2011 startade jag verksamheten Chefshuset där min ambition är att jag och kollegorna på olika sätt ska bidra till att höja chefers prestationsförmåga och välmående. Plattformen för Chefshuset är min djupa övertygelse om att goda ledare är lösningen på allt.

Chef- och ledarskapsfrågor – högt och lågt – är vad mitt arbete handlar om, och det ger mig den stora förmånen att få möta tusentals chefer varje år. Och det är ofta i deras chefsvardag jag hittar material till mina veckovisa bloggar.

20 06

Sökes: Ilskna och opragmatiska chefer

Av Vibeke Pålhaugen

Olika varianter av ”ren idioti”, var den allmänna och mediala beskrivningen av den spanska fotbollsförbundspresidenten Luis Rubiales agerande förra veckan. Att sparka den… Fortsätt att läsa->

12 06

Chefen som anser att hans stuprörsagerande ledningsgrupp är en statshemlighet

Av Vibeke Pålhaugen

Som ekonom med stor tjusning för att det i någon mån ska finnas ett värdeskapande i det vi ägnar oss åt på arbetstid, är Konstitutionsutskottets (KUs) dom… Fortsätt att läsa->

Mest läst

Läs alla blogginlägg i arkivet

Prenumerera på bloggen

Vibeke Pålhaugen