Försvarsmaktens högsta chef borde prata mindre om sina känslor

Att chefer pratar om sina känslor är jag inte mycket för. Och när Försvarsmaktens högsta chef ÖB Micael Bydén förra veckan – i en förvånansvärt oproffsig filmsnuttsproduktion – berättar att han är en "ledsen", "förbannad" och "framförallt väldigt besviken" chef, så får jag en påminnelse om varför jag tycker så. Jag ifrågasätter inte att Bydén hyser dessa känslor, efter avslöjandena om omfattande sexuella trakasserier inom Försvarsmakten (#givaktbitihop). Det är den ”hälsning” han skickar till sina anställda som skaver.

I slutet på september möttes fem studenter vid United States Air Force Academy Preparatory School av orden “go home n****r” på anslagstavlan utanför sina studentrum. Högsta chefen – generallöjtnant Jay Silveria – adresserade händelsen inför 5 500 personal och studenter. Det kom att bli en viral succé där bland annat Apple-vd:n Tim Cook twittrade ”This is what leadership looks like” efter att ha sett Silveria i aktion. 

Silverias kraftfulla tal kan med fördel ordagrant kopieras av alla chefer som nu två månader senare befinner sig i ett #metoo-träsk. Men sannolikt inspirerat av Silveria, är Bydén tyvärr en mycket blek kopia av sin amerikanska kollega. Vilket i ärlighetens namn rätt många av oss skulle bli om vi inte förberedde oss väldigt noggrant. För Silverias tal och framförande är i en klass för sig. Det innebär att det finns många fler chefer än Bydén som har lärdomar att hämta i att göra några reflekterande jämförelser mellan de två filmerna. 

Här är mina reflektioner kring att:

Bydén säger att han är förbannad, ledsen och framförallt besviken. Silveria visar att han är bestört och upprörd.

More than words 
Jag är som sagt inte mycket för att chefer pratar om sina känslor, men jag är för att chefer visar känslor på jobbet. Helt enkelt för att det är nödvändigt för att inspirera och vinna förtroende som chef. Vem som helst kan säga ditten och datten, men att visa det kräver stark övertygelse och autenticitet. 

Självklart behöver chefer visa sina känslor under kontrollerade former. Och enligt forskningen är alla former av negativa känsloutbrott – som ledsenhet, arghet eller ångestpåslag – dåligt för den som vill vinna förtroende och vara en effektiv ledare. (Med ett undantag; arga politiker vinner arga människors röster.)

Känslor smittar
Chefers känslor smittar, och synnerligen neråt i organisationen. Det kräver eftertanke när vi väljer våra ord. Och jag kan inte föreställa mig att Bydén önskar sprida en känsla av håglös ledsenhet, besvikelse eller ilska i Försvarsmakten. Att som Silveria sprida känslan av bestörthet och upprördhet är vettigt eftersom de känslorna har momentum framåt och mot förbättring.

Känslospråk lämpligt på en arbetsplats
Chefsuppdraget går ut på att förstärka önskade och försvaga oönskade beteenden. Det känslospråk vi använder bör därför ge någon form för vägledning till medarbetarna i deras framtida beteende. Medarbetares oönskade beteende kan exempelvis göra mig orolig, bekymrad, stressad eller missnöjd. Efter att ha delat sådana känslor kan vi ha ett vettigt samtal om vad medarbetararen kan göra för att den känslan ska avta eller försvinna. I sällsynta fall gör medarbetare saker som är helt oacceptabla. Då kan jag uttrycka en känsla av upprördhet och berätta att respekt och förtroende har gått förlorat. I vissa fall är avslut nästa steg och i andra fall har vi ett samtal om hur förtroendet kan återuppbyggas.

Att dumpa mina arga, ledsna och besvikna känslor i någon medarbetares knä gör ingen nytta. Vad ska hen göra med den informationen!?! Och vad är nästa steg i det samtalet; att vi pratar om vad medarbetaren ska göra för att jag ska bli en mindre ledsen och besviken chef? Jag blir illamående vid blotta tanken. 

Sen kan vi fundera på hur mycket medarbetarna egentligen bryr sig om hur vi chefer känner? Enligt forskning är det viktigaste för medarbetarna att vinna chefens respekt. Så känsloord som gör det lättare för dem att göra just det är ett klokt chefsval.

Bydén pekar finger, friar och fäller dom. Silveria har en ”better idea”.

Bydén pekar finger, friar och fäller dom. Han säger till de som har kränkt att det är ”helt oacceptabelt” och till de som blivit kränkta att ”det här är inte ditt fel”. I jämförelse är det sistnämnda som att Silveria skulle berätta för de fem kränkta studenterna att de inte ska känna att de gjorde fel då de valde hudfärg… .

The appropriate response for horrible language and horrible ideas – the appropriate response is a better idea." Jay Silveria

Silveria pratar om varför han är upprörd – han tror på och vill ha mångfald. Han beskriver sin framtidsbild och han föreslår lösningar och en väg framåt.

Bydén hänvisar till regelboken. Silveria pratar om människans värdighet och respekt.

De båda cheferna kommunicerar samma konsekvens av det oönskade beteendet, att personer ska få lämna. I sammanhanget är det för Bydén regelbrottet som är av betydelse. För Silveria är det människans värdighet och respekt som ska värnas.

Den som inte kan leva efter Försvarsmaktens värdegrund har ingenting i Försvarsmakten att göra." Micael Bydén

If you can’t treat someone with dignity and respect, then you need to get out.” Jay Silveria

Det är som sagt inte lätt att leverera i nivå med Silverias tal, men Bydén ska ha stort tack och honnör för att han vågade. Det gav oss möjligheten att reflektera över ett och annat. Och inte minst en ursäkt att titta ett par gånger till på Silveria-klippet. En sann njutning som inspirerar och gör gott långt in i chefssjälen.


Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

Till bloggarkivet

Vibeke Pålhaugen

Ett par år efter civilekonomstudierna kom jag till insikten att finansvärlden inte var så stimulerande som jag hade hoppats. Jag gick vidare till en karriär som affärsutvecklare och strategikonsult, och 1999 lämnade jag hemlandet Norge för Stockholm, Sverige.

Jag har varit väldigt förtjust i alla mina jobb, men livet blev som allra bäst efter att jag blev chef! Åren 2003 till 2011 arbetade jag på tidningen Chef, först som vice VD och från 2006 som VD. April 2011 startade jag verksamheten Chefshuset där min ambition är att jag och kollegorna på olika sätt ska bidra till att höja chefers prestationsförmåga och välmående. Plattformen för Chefshuset är min djupa övertygelse om att goda ledare är lösningen på allt.

Chef- och ledarskapsfrågor – högt och lågt – är vad mitt arbete handlar om, och det ger mig den stora förmånen att få möta tusentals chefer varje år. Och det är ofta i deras chefsvardag jag hittar material till mina veckovisa bloggar.

12 12

Självklart finns det en gräddfil för riksdagschefen

Av Vibeke Pålhaugen

Det finns ingen gräddfil för talmän, uttalade S-gruppledare Anders Ygeman efter att flera medarbetare förra veckan vittnat om att talman Urban Ahlin (S) är en konfliktsökande… Fortsätt att läsa->

05 12

Försvarsmaktens högsta chef borde prata mindre om sina känslor

Av Vibeke Pålhaugen

Att chefer pratar om sina känslor är jag inte mycket för. Och när Försvarsmaktens högsta chef ÖB Micael Bydén förra veckan – i en förvånansvärt… Fortsätt att läsa->

Mest läst

Läs alla blogginlägg i arkivet

Prenumerera på bloggen

Vibeke Pålhaugen