En varning mot obligatoriska roligheter på jobbet

När vi chefer (tvångs)bjuder in till socialt umgänge är intentionen god. Ensamheten är stigande i samhället och vänskapliga relationer kollegor emellan lyfter produktiviteten.

Problemet är bara att obligatoriska roligheter på jobbet i bästa fall men sällan gör nytta. Enligt en oktoberartikel i Harvard Business Review så finns det tre förklaringar till att vi har svårt att odla nya eller fördjupade vänskaper under fredagsölen:

1) Jobbprat tar över
Vid sammankomster tenderar människan att prata om det de har gemensamt, vilket ofta är jobbet och det ämnet kommer föga sannolikt att skapa vare sig nya eller fördjupade relationer. Risken är också överhängande att sociala jobbaktiviteter blir gnäll-och-skvallerstunder som sänker såväl individer som verksamhet.

2) Frälsning av de redan frälsta
Vid sammankomster tenderar människan att prata med andra som är lika dem själva. Och allra helst de vi redan känner och umgås med hela dagarna.

3) “Mixing business with pleasure” är ingen god idé
Det är svårt att skapa riktiga och vänskapliga band kollegor emellan eftersom det kräver att vi blandar relationstyperna; communal (vi ger utifrån vad den andra personen behöver; en typisk familje- och vänrelation) och exchange (vi ger med förväntningen att få något tillbaka; en typisk jobbrelation).

När personer som har en ”exchange”-relation ägnar sig åt ett ”communal”-beteende – det implicita syftet med sociala aktiviteter på jobbet – upplevs det av de flesta som obehagligt och inte sällan pinsamt. Tänk dig kollegan som ber dig om känslomässigt stöd genom en skilsmässa eller som kommer med romantiska tillnärmelser.
 
Läs mer i Harvard Business Review-artikeln "The Dangers of ”mandatory fun”.


Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du varje onsdag Veckans ledarskapsnyhet direkt i din mejl.

Foto: ©vectorfusionart
 

Till arkivet för ledarskapsnyheter

Vibeke Pålhaugen

Ett par år efter civilekonomstudierna kom jag till insikten att finansvärlden inte var så stimulerande som jag hade hoppats. Jag gick vidare till en karriär som affärsutvecklare och strategikonsult, och 1999 lämnade jag hemlandet Norge för Stockholm, Sverige.

Jag har varit väldigt förtjust i alla mina jobb, men livet blev som allra bäst efter att jag blev chef! Åren 2003 till 2011 arbetade jag på tidningen Chef, först som vice VD och från 2006 som VD. I april 2011 startade jag verksamheten Chefshuset där min ambition är att jag och kollegorna på olika sätt ska bidra till att höja chefers prestationsförmåga och välmående. Plattformen för Chefshuset är min djupa övertygelse om att goda ledare är lösningen på allt.

Chef- och ledarskapsfrågor – högt och lågt – är vad mitt arbete handlar om, och det ger mig den stora förmånen att få möta tusentals chefer varje år. Och det är ofta i deras chefsvardag jag hittar material till mina veckovisa bloggar.

31 01

Att orka vara en empatisk chef

Av Vibeke Pålhaugen

Vår tumultartade samtid fyller våra organisationer med oro och trötthet. Många medarbetare är slitna och i stort behov av empati från oss chefer. Men även vi är… Fortsätt att läsa->

23 01

Hälften av chefers 1:1-möten är undermåliga

Av Vibeke Pålhaugen

1:1-möten – rutinen när chefen regelbundet träffar sina medarbetare för att följa upp arbete, mål och mående – tredubblar sannolikheten att medarbetaren… Fortsätt att läsa->

Mest läst

Läs alla ledarnyheter i arkivet

Prenumerera på ledarnytt

Vibeke Pålhaugen