• Av Vibeke Pålhaugen
• Skriven 06/12 2018 kl 03:53 -

Chefen som anser att hans stuprörsagerande ledningsgrupp är en statshemlighet

Som ekonom med stor tjusning för att det i någon mån ska finnas ett värdeskapande i det vi ägnar oss åt på arbetstid, är Konstitutionsutskottets (KUs) dom över regeringens agerande i samband med it-skandalen på Transportstyrelsen nedslående läsning. 

KUs utredningsarbete och utfrågningar har tagit tusentals arbetstimmar i anspråk, och förra veckan fick vi slutligen veta att de har kommit fram till det vi redan visste när nyheten om ”haveriet” briserade för elva månader sen. Nämligen att högsta chefen är ytterst ansvarig för det som händer i en – stuprörstänkande – regering/verksamhet. Stefan Löfven i det här fallet. Och att ledningsgruppens övriga chefer – i det här fallet Anders Ygeman och Anna Johannsson – också har ansvar, och kan förväntas bidra med det goda omdömet att kommunicera uppåt, neråt och med varandra. 

Det var just ovan allmängiltiga kunskap – samt inte att förringa Alliansens hot om misstroendevotum – som redan förra sommaren fick Löfven att sparka Ygeman, Johansson samt en statssekreterare. Den ”hårda kritik” som KU nu snart ett år senare ger regeringen känns därför inte bara helt självklar, men också löjeväckande senkommen. 

Jag besitter inte statsvetarkompetens, och KU har säkert skapat värde som jag inte ser i denna fråga. Men det är utan tvekan så att saker händer avsevärt mycket snabbare idag än det gjorde vid KUs instiftande 1809. Dessutom är det i dagens arbetsliv en mycket viktigare och mer värdeskapande angelägenhet att dra lärdom av misslyckanden och felsteg än att bestraffa dem.

Och just på temat lärdomar och åtgärder pratade Löfven då han utfrågades av KU i april i år. Statsministern sa då att han har agerat för att försäkra sig om att informationsspridningen i regeringskansliet ska fungera i framtiden, men att han på grund av rikets säkerhet inte kunde berätta mer om detta för allmänheten. 

Löfven med ministrar gav förra sommaren den icke-fungerande ledningsgruppen ett ansikte. Och med tanke på hur vanligt förekommande dysfunktionella ledningsgrupper är och hur mycket forskning det finns om dem, så kan jag bara inte begripa hur Löfvens åtgärder kan vara en statshemlighet. Mer tidsenligt och förtroendeingivande hade det varit om han hade delat sina lärdomar och åtgärder med allmänheten, och framförallt med chefskollektivet. 

Rent statistiskt lär Löfvens icke-fungerande och stuprörstänkande ledningsgrupp ha uppstått på grund av:

1) Bristande fokus och prioritering
Verksamhetsbeslut fattades inte alls eller spretade åt olika håll.
 
2) Tävlan och rivalitet mellan ledningsgruppens medlemmar
Gemensamma mål och delat ansvarstagande saknades.
 
3) Oförmåga att hantera konflikter och ge konstruktiv feedback, samt ovilja att dela information
Baktalande, att hålla inne med ärliga åsikter eller protester, samt brist på agerande, enligt ledningsgruppens beslut.

Jag blir ivrigt nyfiken på hur Löfven har lyckats fixa ovan vanligt förekommande och knepiga dysfunktioner på bara några månader. Jag blir upprymd vid tanken på vilket värdeskapande Löfven kan bidra till genom att dela sina lärdomar och åtgärder med oss andra i chefskollektivet. Och jag blir djupt orolig när jag hamnar i grubblerier kring varför Löfven valde ”rikets säkerhet”-kortet när han som högsta ansvariga chef fick frågan kring vad han konkret har gjort för att förhindra att ett liknande ledningsgruppshavari ska ske igen.

Vill du kika på checklistan för en välfungerande ledningsgrupp, så finns den här.

Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

• Dela