Varje vecka skriver jag en krönika som tar avstamp i aktuella chefshändelser. Jag gör det med ambitionen att avlasta, bjuda in till eftertanke och så ofta det går sprida skratt. I ärlighetens namn är en fjärde viktig drivkraft att skrivandet ser till att jag får tankeverksamhet in i min chefsvardag!
När jag ögnar igenom årets krönikor får jag en känsla av att 2017 varit ett ovanligt tufft chefsår, men det finns tack och lov ljuskorn! Som sedvanligt har jag sammanställt de krönikor som intresserat och engagerat mest under året som gått:
Upphovet kan bara beskrivas som bedrövlig misär, men själva filmsnutten är 5:29 minuter “pure pleasure”. Jag har sett klippet av den upprörda chefens tal minst tjugo gånger.
Egentligen är det inte svårt alls. Jag möter ofta chefer som några veckor in i nya chefsjobbet djupt och innerligt ångrar att de tackade ja.
Och vad tänker Bydén blir nästa steg i samtalet; att prata om vad medarbetaren kan göra för att han ska bli en mindre ledsen och besviken chef!? Jag blir illamående vid blotta tanken.
Att vi chefer ska tvinga medarbetarna (och oss själva) att sitta i halvcirkel och dela personliga berättelser från barndomen är en provocerande dålig idé.
Inte många, om ens en enda chef känner igen sig i hans påstående om att stuprörstänkande chefer i det vanliga arbetslivet får sparken.
Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.
15 02
– Alla kan fatta dåliga beslut – men inte vid upprepade tillfällen, deklarerade Magdalena Andersson som sin ”enkla ledarskapsfilosofi”. Med den som grund backade hon… Fortsätt att läsa->
25 01
Jag kan begripa om det spontant inte känns lockande att ta sig an TV-serien Makten, som just nu sänds på SVT. Men ett tio timmar långt drama om det norska socialdemokratiska partiet… Fortsätt att läsa->
Läs alla blogginlägg i arkivet