Det finns de som anser att de bästa målen är utmanande, men realistiska (challenging goals). Och så har vi företag som exempelvis Google och Apple som förespråkar orealistiska och mer krävande mål (stretch goals).

Stretchmålen har mycket tack vara Google's OKR vunnit mark de senaste åren, men i januarinumret av Harvard Business Review kan vi i artikeln The Stretch Goal Paradox läsa att stretchmål är missförstådda, felanvända och väldigt sällan framgångsrika.

Orealistiska och krävande mål använda på fel sätt kan göra medarbetarna rädda och ängsliga, det kan döda motivationen och i slutändan skada prestationerna.

Därför ska två kriterier vara uppfyllda för att stretchmål ska var rätt vägval: det ska gå väldigt bra för verksamheten och det ska finnas resurser över. Med andra ord är djärvt risktagande ett smart val om du redan är framgångsrik och stark.

Artikeln erbjuder ett enkelt analysramverk för dig som chef för att bedöma om det bästa för din verksamhet/dina medarbetare är stretchmål. Eller inte.
Foto: © Sensay

 
Utländsk affärspress har fått för sig att vi här i Sverige åtnjuter 30 timmars arbetsvecka, och det finns mängder av hyllningsartiklar till det svenska arbetslivet.

Det är inte konstigt om du som chef inte känner igen dig. För sanningen är att det bara är några enstaka verksamheter i Sverige som har infört eller testar 6-timmarsdagar.

The New York Times inledde året med att i artikeln "In Sweden, Happiness in a Shorter Workday Can’t Overcome the Cost" berätta att Sverige nu har kommit fram till att 6-timmars lycka inte är värd pengarna. För trots ökad produktivitet, lägre arbetslöshet, mindre sjukfrånvaro och allmänt friskare och lyckligare medarbetare så blir prislappen för hög. I varje fall för landets politiker.

Artikeln berättar också om att företag som Amazon, Google och Deloitte har börjat testa 30 timmars arbetsvecka. 
Foto: ©M-SUR 

 
Under 90-talet skulle pyramiderna rivas och managementgurus som Tom Peters predikade chefsrollens säkra död. I framtiden skulle upplysta och kompetenta medarbetare få förtroende att leda sig själva.

Två decennier senare kan vi med säkerhet säga att så blev det inte. Vi chefer har inte alls blivit färre. Chefsrollen finns kvar, men vi gått tillbaka i tiden till Taylorismens syn på chefsuppdraget där grundpelare är brist på tillit och stoppklockor. 

Läs mer i The Guardians intressanta artikel How managers came to rule the workplace som anger följande orsaker till att det har blivit mer chefskap och inte mindre: Uberiserade jobb, ökande olikheter och klyftor mellan de allra högsta cheferna och de längst ner i organisationen, ökat fokus på data och att kontroll göder mer kontroll.
 
Foto: Tamas Zsebok

Trots matförgiftning gick president George H.W. Bush på besök i Japan på ”state dinner”. Väl där kräktes han i den japanska statsministerns knä. Trots lunginflammation valde presidentkandidat Hillary Clinton  att delta i 9-11 ceremonin nära valdagen. Oförmögen att stå på benen blev hon tvungen att ledsagas därifrån i förtid.

Chefer flest kan känna igen sig i den nödtvungna känslan ”jag måste bita ihop och ta mig till jobbet”. Men det finns helt klart tillfällen när det är bäst att du som chef stannar hemma.
 
Tidningen Inc föreslår att du som chef ställer dig själv fyra frågor innan du går till jobbet när du är sjuk:
# Går verksamheten under?
# Är det bara en förskylning?
# Kan det bli pinsamt?
# Vad vill min chef säga?

Läs mer