Att många i onödan cc:ar chefer på mejl är en välkänd och irriterande tidstjuv för många chefer. Värdefull tid går till spillo, men inte nog med det. Ny forskning har kommit fram till att cc:a-chefen-ovanan har ytterligare en kostnad, nämligen lägre förtroende.

En studie vid University of Cambridge har kommit fram till att när en medarbetare cc:ar chefen i ett mejl till en kollega, så upplever mejlmottagaren att kollegan saknar förtroende för hen. Om medarbetare ofta cc:ar chefer så sprider sig också en allmän uppfattning om att organisationen som helhet präglas av lågt förtroende och har en kultur som bygger på rädsla.

Som chefer gör vi därför klokt i att ta tag i cc-okulturen inte bara för att döda den egna tidstjuven, men också för att undvika att förtroende inom organisationen urholkas.

Läs gärna mer i Harvard Business Review-artikeln ”CC'ing the Boss on Email Makes Employees Feel Less Trusted.”

Foto: ©Vege

Globala hälsogiganten Johnson & Johnson lanserade förra veckan ett anti-utbrändhetsprogram för chefer. De anser att lösningen för stressade chefer är ett 100 000-dollarspaket bestående av en fysiolog, en dietist och en chefscoach.

Det är emellertid – enligt en aprilartikel i Harvard Business Review – ett misstag att hantera stress och utbrändhet som ett personligt problem. Utmaningen är organisatorisk. Enligt studien finns det tre huvudsynder bakom stress och utbrändhet på jobbet och de torde vara igenkännbara för de flesta chefer:

# Överdrivet samarbete manifesterat genom en ändlös rad av möten och mejlväxlingar. Det ständiga sociala umgänget lämnar ingen tid över för att koncentrerat arbeta med svårare uppgifter och välbehövlig återhämtning.
# Ingen koll på tiden – ledningar har idag ingen aning om hur mycket tid de anställda lägger på aktiviteter som är produktiva respektive hur mycket tid som kastas bort på att göra saker som inte gör större nytta för verksamheten. 
# En benägenhet att överbelasta de mest pålitliga och kompetenta med ännu mera jobb.

Visst vore det läckert om vi kunde betala en slant och ålägga en fysiolog, en dietist och en chefscoach att genom en-till-en-samtal lösa den skenande arbetsrelaterade stressen och psykiska ohälsan. Men tyvärr, det kommer kräva större chefsinsatser än så. Framförallt från högsta ledningen. Uppgiften? Jo, att göra det möjligt för alla att under en arbetsdag få ägna tiden åt att faktisk få göra nytta. 

Artikeln Employee burnout is a problem with the company not the person ger tips om hur chefer kan gå till väga.
Foto: © Massimo Putzu

1998 kom McKinsey med varningen att vi skulle få ett ”war for talent”. Förmågan att attrahera, utveckla och behålla personal skulle bli avgörande. Och enligt Forbes-artikeln The war for talent is over, and everyone lost så blev det ett krig, men ett krig där alla förlorade.

I dagens arbetsmarknad beklagar de flesta verksamheter sig över svårigheten att hitta och behålla kompetens. Samtidigt upplever den stora majoriteten medarbetare sina jobb som meningslösa. För trots våra verksamheters ”attrahera, utveckla och behålla” insatser så

• sjunker ständigt medarbetarengagemangssiffrorna
• har andelen passiva jobbsökare aldrig varit högre (60-75%)
• lockar gigekonomin och att få vara sin egen allt fler trots att det innebär mer jobb och lägre inkomst.

“Instead of winning a war for talent, organizations appear to be waging a war on talent, repelling and alienating employees more successfully than harnessing their skills.”
 
Artikeln erbjuder tips till vad vi chefer kan göra. Ytterligare ett lästips i ämnet är Why retention will be the biggest talent challenge. Artikelförfattaren hävdar att våra verksamheter har fokuserat för mycket på att rekrytera/attrahera och för lite på att utveckla och behålla.