Det finns de som anser att de bästa målen är utmanande, men realistiska (challenging goals). Och så har vi företag som exempelvis Google och Apple som förespråkar orealistiska och mer krävande mål (stretch goals).

Stretchmålen har mycket tack vara Google's OKR vunnit mark de senaste åren, men i januarinumret av Harvard Business Review kan vi i artikeln The Stretch Goal Paradox läsa att stretchmål är missförstådda, felanvända och väldigt sällan framgångsrika.

Orealistiska och krävande mål använda på fel sätt kan göra medarbetarna rädda och ängsliga, det kan döda motivationen och i slutändan skada prestationerna.

Därför ska två kriterier vara uppfyllda för att stretchmål ska var rätt vägval: det ska gå väldigt bra för verksamheten och det ska finnas resurser över. Med andra ord är djärvt risktagande ett smart val om du redan är framgångsrik och stark.

Artikeln erbjuder ett enkelt analysramverk för dig som chef för att bedöma om det bästa för din verksamhet/dina medarbetare är stretchmål. Eller inte.
Foto: © Sensay

 
Utländsk affärspress har fått för sig att vi här i Sverige åtnjuter 30 timmars arbetsvecka, och det finns mängder av hyllningsartiklar till det svenska arbetslivet.

Det är inte konstigt om du som chef inte känner igen dig. För sanningen är att det bara är några enstaka verksamheter i Sverige som har infört eller testar 6-timmarsdagar.

The New York Times inledde året med att i artikeln "In Sweden, Happiness in a Shorter Workday Can’t Overcome the Cost" berätta att Sverige nu har kommit fram till att 6-timmars lycka inte är värd pengarna. För trots ökad produktivitet, lägre arbetslöshet, mindre sjukfrånvaro och allmänt friskare och lyckligare medarbetare så blir prislappen för hög. I varje fall för landets politiker.

Artikeln berättar också om att företag som Amazon, Google och Deloitte har börjat testa 30 timmars arbetsvecka. 
Foto: ©M-SUR 

 
Under 90-talet skulle pyramiderna rivas och managementgurus som Tom Peters predikade chefsrollens säkra död. I framtiden skulle upplysta och kompetenta medarbetare få förtroende att leda sig själva.

Två decennier senare kan vi med säkerhet säga att så blev det inte. Vi chefer har inte alls blivit färre. Chefsrollen finns kvar, men vi gått tillbaka i tiden till Taylorismens syn på chefsuppdraget där grundpelare är brist på tillit och stoppklockor. 

Läs mer i The Guardians intressanta artikel How managers came to rule the workplace som anger följande orsaker till att det har blivit mer chefskap och inte mindre: Uberiserade jobb, ökande olikheter och klyftor mellan de allra högsta cheferna och de längst ner i organisationen, ökat fokus på data och att kontroll göder mer kontroll.
 
Foto: Tamas Zsebok

Trots matförgiftning gick president George H.W. Bush på besök i Japan på ”state dinner”. Väl där kräktes han i den japanska statsministerns knä. Trots lunginflammation valde presidentkandidat Hillary Clinton  att delta i 9-11 ceremonin nära valdagen. Oförmögen att stå på benen blev hon tvungen att ledsagas därifrån i förtid.

Chefer flest kan känna igen sig i den nödtvungna känslan ”jag måste bita ihop och ta mig till jobbet”. Men det finns helt klart tillfällen när det är bäst att du som chef stannar hemma.
 
Tidningen Inc föreslår att du som chef ställer dig själv fyra frågor innan du går till jobbet när du är sjuk:
# Går verksamheten under?
# Är det bara en förskylning?
# Kan det bli pinsamt?
# Vad vill min chef säga?

Läs mer

6 av 10 chefer har att-göra-listor och genomsnittligt antal löpande uppgifter ligger på 150. Studier visar också att 40% av uppgifterna aldrig blir slutförda.

Med tanke på att-göra-listans omfattning är det lätthänt att de mer tanke- och tidkrävande chefsuppgifterna får lämna företräde för de snabba, enkla och ”instant gratification” göromålen som att svara på mejl eller attestera fakturor.
 
HBR artiklen “Don’t set too many goals for yourself” ger goda tips till chefer i arbete med att sätta såväl personliga som verksamhetsmål för 2017.

”… give up the temporary dopamine hit of crossing easy tasks off your to-do list, in favor of making a dent in the handful of major projects that really matter.”

Barn som besöker sina föräldrar under julhelgen spar Apple Norge för 1 mrd per år.
 
Förmodligen är det många fler verksamheten som på samma sätt spar en stor slant i tekniksupport. Kanske ska vi chefer fundera på om det kan vara lönt att uppmuntra barn att oftare besöka föräldrahemmet!?! 
 
Varning för falska (humor)nyheter från norska NRK och ett gott skratt! (Undertexter finns längst ned till höger.) 

Enligt en ny global HBR studie så är respekt det medarbetarna mest av allt önskar sig av chefen.
 
Det finns enligt studien tre lager i önskan om respekt. Medarbetare som respekteras av chefen anses...
* ...få behålla jobbet och få vara en del av teamet. 
* ...förtjäna intressanta och utmanande uppgifter.
* ...ha en ljus framtid som chefen är villig att investera i och ge utveckling till.
 
Harvard Business Review artiklen innehåller även sju goda råd och en "dos and donts" lista till medarbetarna om hur de ska vinna chefens respekt. Två personliga favoriter är:
DO
Forge a partnership with your boss. You share a responsibility for making the relationship work.
DON'T
Be dismayed if your boss doesn’t publicly recognize your achievements. Instead, ask for feedback with questions like, What could I be doing more or less of? 

Det kan kännas olustigt och naturstridigt om din chef kunde ha varit din sons kompis. 
 
En större tysk akademisk studie omskriven i The Washington Post har kommit fram till att unga chefer även kan leda till lägre produktivitet. Professor Florian Kunze förkarar det så här: 
 
"Working daily under a younger supervisor, older subordinates are constantly reminded that they have failed to keep pace."
 
Den tyska studien kom fram till att bästa produktiviteten har verkamheter som lyckas förmå medarbetarna att undertrycka sina negativa känslor inför sin unga chef. Inte ideellt, men bättre än att sluta rekrytera framtidens chefer.
 
Artiklen har också tips om hur unga chefer kan agera.

Det kanske inte är så att höstens presidentval i USA var det smutsigaste i historien. I varje fall inte enligt den brittiska tidningen The Guardian och Time Magazine (kräver inloggning).
 
Liten tröst kan vi kanske hitta i att chefer har förolämpat varandra i hundratals år och långt innan personer som Trump och Haffo kom in i rampljuset. Några exempel:
 
“My dog Millie knows more about foreign affairs than those two bozos.”
George H.W Bush referring to Bill Clinton and Al Gore, 1992
 
"He would make a drum out of the skin of his own mother in order to drum his own praise."
Winston Churchill om Lloyd George
 
"A cockfighter, drunkard, thief, liar and husband of a very fat wife."
Beskrivning av Andrew Jackson i en broschyr utgiven av Johan Adams' supportrar, 1828
 
"I've met serial killers and assassins but nobody scared me as much as Mrs Thatcher."
Ken Livingstone (Labour) 

Tack och lov är inte all skvaller dåligt för verksamheten eftersom 90% av alla jobbsamtal och 15% av alla jobbmejl är just skvaller. Det skriver Harvard Business Review artikeln The Antidote to Office gossip. Men kontorsskvallret kan förvridra information, skada det goda ryktet och förpesta samarbetet. Och då behöver vi chefer förebygga och stoppa efter bästa förmåga.
 
Artikeln ger oss fyra chefsverktyg till att mota skvallret i grind:
 
- Fyll tumrummet - sitt inte på fakta.
- Be om feedback - fråga, fråga, fråga.
- Bygg relationerna.
- Axla förebildsrollen.